På en punschveranda i Ådalen

Sitter på en veranda i ett stort gammalt trädhus, en punschveranda närmare bestämt. Ni vet en sådan där herrarna i hatt vid förra sekelskiftet konverserade och drack av de finaste likörerna. Det var tider av uppsving och framåtanda. Industrialiseringen hade slagit till med kraft i det svenska samhället. Arbetskraft började söka sig mot städerna och här i Ådalen var inflyttningen stor. Arkitekter och byggherrar lät uppföra stora pampiga hus i trä och sten, gärna med med så många torn och glasverandor som möjligt. I bokhandeln nere på stan kan jag läsa om de goda tiderna, om expanderande städer och om skogen som var dess näring.

I dag tog jag en promenad ner på Sollefteås gator. Visst påminner staden fortfarande om gångna storhetstider. Det syns i en del arkitektur, främst i järnvägsstationen, som på höjden ståtar över staden. När järnvägen kom till stan kom världen till Sollefteå. Men idag är järnvägsstationen sedan många år nerlagd och de smidiga förbindelserna med omvärlden har upphört. Järnvägsstationen står som symbol för hela Ådalen och dess dilemma. Eller för att dra det ännu längre, hela problematiken med urbaniseringen.

Ådalens storhetstid förbi

Storhetstiden som i Ådalen tog slut någon gång på 1950-talet, kommer nog inte åter. Inte på ett bra tag i alla fall. Vi får börja acceptera att Sollefteås vackra trä- och stenbyggnader vars färg redan flagnar, kommer att flagna ännu mer. Och att de gamla neonskyltarna från det glada 50-talet inte mer ska tändas. Men mitt uppe i nedmontering av den svenska landsbygden och Norrlands inland bor människor. Man trivs här, man har sina liv här och man tycker att det finns något här som bara finns här. Sollefteå är unikt. Och det är bra charmigt här tycker många på besök. Det är vackert med den djupa älvdalen, niporna och de höga bergen. Staden har som en gammal åldrande människa karaktär.

Funderandes över stadens framtid och om gamla goda tider tar jag en klunk kaffe på min veranda. Tänk att det här en gång satt män med höga hattar och fina kläder rökandes cigarrer. Tänk att denna historia och dessa praktverk till byggnader nu finns tillgängliga för oss alla. I en tid då stora vackra trähus med glasverandor kan köpas för en spottstyver kan vi som vill bo här leva gott.

Billigare boende kräver mindre arbete, mer tid för varandra och sig själv. Detta är själva kärnan och potentialen i en stad som Sollefteå. Livskvalitet kallas det.

Här tar vi oss tid att leva.